Storstad 24/4: 28-31/5 - Kanalbåt runt Birmingham och tillbaka.

Efter en första natt i båten bar det av igen, norrut mot Birmingham. Man vänjer sig snabbt vid det lite udda livet ombord med de begränsningar det innebär, och att välja sitt sällskap känns extra viktigt för en sådan här upplevelse. Att navigera den långa smala båten är lite speciellt men det sitter efter tag och innan vi visste ordet av gled vi runt i fina miljöer, i kilometerlånga tunnlar, bland bofasta båtägare, mötandes såväl infödda som turister och kände oss nästan som en del av ett sidosamhälle med en lättare syn på livet.

Vädret var brittiskt så regnkläder åkte av och på men det påverkade inte humöret utan blev som en naturlig del av upplevelsen. Ändock var det ganska skönt att det höll upp när det var dags att för första gången slussa på vår resa. Mitt inne i Birmingham finns 13 slussar från slutet av 1700-talet som manövreras manuellt och som behöver hanteras. Vi hade tur då Colin, en volontär slussvakt för organisationen som har hand om kanalerna erbjöd sig att hjälpa oss med de fem - sex första så vi kom igång. Det var uppskattat med små tips och trix och inom kort hade vi hittat våra roller i systematiken kring uppdraget. En körde, en förberedde nästa sluss, en tömde/fyllde osv. Vi fick bara ett möte, vilket givetvis underlättade men oj vad vi kände oss rediga när vi stängde den sista slussporten bakom oss! Efter ytterligare 2x 6 slussar fann vi ett fint ställe att förtöja för natten, så med lite drygt tio timmars färd bakom oss.

Och så där rullar dagarna på. 24 slussar till dagen därpå, middag på den lokala puben, vinkningar till mötande båtar och åskådare på dragstigen, småshopping på Sainsbury's. Näktergal, rörhöna, sångtrast, häger, ekorre kantar vår väg liksom cricketplaner, fårhagar och välansade trädgårdar. Tyvärr finns också vissa sträckor fyllda av graffiti på väggarna, tydliga nattplatser för hemlösa, tillhåll för gäng och narkotikabruk samt bitvis ohemula mängder skräp och sopor som flyter omkring, mestadels plast i alla former. Bortsett från misären som sådan så är det också underligt att det inte görs mer åt det, speciellt med tanke på att det är hit man leder turister som är ute på en av områdets stora attraktioner; kanalbåtsfärder.

Sista dagen hade vi god tid, njöt i fulla drag av allt ovan och lite till och var ordentligt nöjda när vi kröp till kojs för sista gången efter lite "sausage and mash" på puben i Hopwood. Nästa morgon var det dags att packa ihop grejerna och köra den sista timmen på resan innan det var dags att återlämna vår kära "Narrowboat" Rock Bunting till marinan i Alvechurch.